I den pågående debatten hörs ibland argument som försöker ifrågasätta behovet av att skapa särskilda boenden för personer som drabbats av olika grader av demens. Dessa argument bygger på tanken att det är svårt att skilja mellan personer som inte är dementa, de som lider av mild demens och de som har en svårare grad av demens. Trots denna utmaning är det av yttersta vikt att vi anpassar vår demensvård och omsorg efter individuella behov. Varje person som drabbats av demens är unik, och vi måste erkänna och respektera dessa unika behov.

Jag anser att vi inte kan vänta längre. Det är inte värdigt längre. Ledsamt nog har flera tyvärr förgäves väntat, och det är inte etiskt eller moraliskt rätt att låta fler vänta förgäves. Vi behöver konkreta åtgärder och beslut i stället för fler politiskt initierade utredningar som inte leder någonstans. Det är dags att omvandla våra insikter från tidigare utredningar till konkreta handlingar och inriktningsbeslut.

Politiskt måste vi fatta ett inriktningsbeslut nu. Vi måste fatta ett beslut om att konsolidera våra resurser och samarbeta över hela Åland för att maximera våra resurser och säkerställa att personalen har den bästa utbildningen och expertisen för att möta demensutmaningarna. Politiskt måste vi enas om att vi behöver samla vår demensvård under ett gemensamt tak för att säkerställa högkvalitativ och samordnad vård för alla ålänningar.

Jag kommer verka för att ett sådant inriktningsbeslut fattas som innebär en all-åländsk demensvård och omsorg. På detta sätt kan vi dra nytta av våra samlade resurser och expertis över hela Åland och garantera vård och omsorg för alla som behöver det, oavsett var man är bosatt i dag.

Det är dags att omvandla intentioner till faktisk handling. Vi måste gå från ord till handling och visa att våra äldre och arbetsvillkoren för vår omsorgspersonal det förtjänar det.

Nej vi kan inte vänta längre!

Vi kan inte låta denna fråga hänga i luften medan debatten surrar vidare. De som lider av demens behöver tydliga svar och konkreta åtgärder nu. Det är inte bara den enskilde som påverkas. Familjer, samhället och omsorgen och vården kämpar med de komplexa utmaningarna som denna sjukdom för med sig. Vi står inför en viktig fråga: Hur ska demensvården se ut i Mariehamn och på Åland som helhet?

Om jag väljs till förtroendeuppdrag kommer jag att driva på för att vi genomför åtgärder nu. Uppskjutna beslut är oacceptabelt. För dem som kämpar med denna sjukdom eller deras anhöriga är det oacceptabelt. Om det fortfarande är råder tveksamheter, bjud in anhöriga och expertgrupper till offentliga samråd för att förstå situationen och få ta del av bästa praxis och framgångsrika modeller för demensvård.

Som anhörig har jag sett hur demens påverkar individer och deras familjer på nära håll. Jag har bevittnat den familjens kamp att försöka förstå och hantera sjukdomens progress, och den frustration vårdgivare känner när resurser är otillräckliga. Denna direkta insikt har givit mig en djup förståelse för behovet av en omgående lösning.

Medan de långsiktiga besluten diskuteras och innan ett större byggprojekt av ett demenscenter kommer i gång och fram tills inflyttning, måst vi hitta andra lösningar som uppfyller behoven. Detta kan handla om att anpassa befintliga lokaler till ändamålsenliga boenden som skulle kunna erbjuda nödvändig vård i väntan på en långsiktig lösning.

Jag föreslår att vi skapa demensvårdsteam bestående av specialiserade demensvårdare som kan ge stöd, råd och behandling direkt i hemmet, vilket skulle avlasta våra befintliga vårdinrättningar. Det mobila resursteamet av experter kan avlasta boendeanläggningarna medan vi väntar på en långsiktig lösning.

Under tiden vi väntar ska vi fortsätta investera i bättre utbildning och fortbildning och kvalitetsutbildning för vår personal.